...

Felet

Kategori: Allmänt

Jag har listat ut vad som är problemet. Mina lediga söndagar. Måndagarna är hemska, och det måste bero på mina lediga söndagar. Hade jag inte haft den där lediga dagen hade inte måndagarna varit så djävulusiskt sviniga. Vet inte om jag vill bli av med den dock. Dilemma detta.

Tredje veckan igång. Jag lyfter tungt som vanligt, testar lite nya övningar och fortsätter att underprestera i innebandyn. Just innebandyn har gått verkligen utför. Jag har nog inte blivit sämre, då det antagligen inte är möjligt. Men de två vinsterna jag var med och drog in  vecka ett är sedan dess utbytta mot nederlag. Jag måste göra något åt detta. Förslag? 

Då spelarna har en veckas semester att plocka ut när de vill kommer spelarna och går lite hejsan svejsan. Rasmus ”Agge” Johansson är bara halvny, då han var med en del första veckan också. Träningen efter träning vinner han tävlingen svettigast t-shirt. Känns kanske inte spontant som något man borde sträva efter att vinna, men... det borde man visst. Han kör som en tok, det är därför. Som jag har berättat tidigare delas det ut ett straff i burpees till förlorarna i innebandyn. Då Agge tillhör det äldre laget, liksom jag, har han fått göra en del sådana den senaste tiden. Men, det finns nog ingen som verkar så sugen på att gå ner för att sedan skutta upp igen som han. Innan straffet blivit utdelat har han satt igång. Ungefär samtidigt som jag börjar få gamnacke och stöna.

Filip ”Owe” Owesson har varit med nästan hela tiden men har tagit det lite lugnt tidigare på grund av en trasslig hals. Nu är han igång igen dock, mannen som har blivit något av min personliga slavdrivare närhelst tränar-Patric vänder bort blicken. Han föregår dock med gott exempel, annat kan man inte säga. Om inte Pappa Olsson håller igång trupperna är det Owe som kör. När detta händer verkar det som att övningarna håller på lite längre än annars. Han hittar alltid några extra sekunder att lägga på, eller extra kila. Gärna under magövningarna. Han var dessutom tillbaka som utespelare på innebandyn i dag. En stark insats får jag erkänna, trots att han tillhör motståndarlaget. 

Kevin Ekman-Larsson är med och kör nu också, både förra och denna veckan. Då jag inte kan mäta mig med spelarna på många sätt är längd egentligen det enda jag har att komma med. Och just Kevin tror jag faktiskt att jag är längre än, vilket känns bra. Att han sen lyfter ett större antal kilo tyngre än mig och är allmänt mer vältränad tycker jag inte vi behöver lägga riktigt lika mycket vikt vid. Han verkar också ha en tendens att hamna i kedjan som möter min under innebandyn. Jag verkar också ha en tendens att hamna i hans farvatten när han drar iväg på plan, eller fladdra som en grässtrå i vinden när jag ska försöker markera honom och får en liten puff.

Finns betydligt fler som är med och tränar naturligtvis, och jag ska se om jag kan återkomma till dem senare. I övrigt kan jag informera att Niklas ”Sjöa” Sjöström blir nästa offer i vår jakt på spelarna under deras sommarträning. Han har själv varit väldigt aktiv när det gäller frågor till sina lagkamrater under deras intervjuer. Därför förväntar jag mig ett stort antal frågor i retur. Skicka dem här som en kommentar, eller på twitter.

 Här har ni min plats i omklädningsrummet de två senaste veckorna. Inget dumt nummer man blivit tilldelat. Stor historia där. Stora förpliktelser.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: