...

Förbättring

Kategori: Allmänt

Jag ska villigt erkänna att jag vid ett antal tillfällen i går kväll och i dag under förmiddagen resonerade i banorna att bryta, eller åtminstone skära ner något på träningen. Fram till 14:00 i eftermiddags var min mage i uppror och jag kunde inte riktigt reda ut hur jag skulle kunna åka ner till Tingsryd och köra samma pass under gårdagen.
Bara uppvärmningen tog ju nästan död på mig.
Men, med lite Resorb (vättskeersättning) och pasta i magen, ett nytt träningsställ inköpt och lite uppmuntrande ord var det in i eländet åter en gång.

Och vet ni vad? I dag gick det faktiskt rätt skapligt.
Lite lugnare på uppvärmningen och mer vätska in istället för ut under träningens lopp gjorde att jag tog mig igenom övningarna rätt skapligt. Inte för att det på något sätt var lätt. Under dagens kettlebellspass fick jag bara sitta och... sitta. Mina ben skakar så fort jag reser mig upp och min rygg håller på att döda mig (inte på grund av felbelastning, så oroa er inte).

Genom hela träningen var jag dock ständigt medveten om vad som närmade sig. För varje benböj, armböj och utfall såg jag fasan komma mot mig. Och jag blev påmind om det helvete som väntade var jag än vände blicken. En innebandyklubba här, en där borta. Överallt stod det antingen vattenflaskor eller innebandyklubbor, och jag visste att jag inte skulle få vända hem innan jag genomfört i alla fall en halvlek. 

Som vore det den gröna milen lommade jag sakta och tungt bort mot Tinghallen inför den stundande dödsstöten. Fram tills dess hade jag alltså lyckats hålla nere allt jag fått i mig tidigare under dagen, och det var något jag väldigt gärna ville fortsätta med.
Då jag är hela 22 år fyllda kom jag att tillhöra det äldre laget, de som spelar med kläder på överkroppen, tack och lov.

Men, även detta gick rätt bra. Jag ska inte överdriva min betydelse för laget, om det ens går. Så istället för att berätta precis hur allt gick till kan vi väl bara titta på hur min match såg ut, på pappret. Jag vill nämligen minnas att jag slutade på plus snarare än minus och att jag bidrog med i alla fall en assist. Vad säger ni, ska vi lämna det där?
Jag tror dock att matchen spelades in av mina trogna förföljare från TAIFtv, så det kan vara att ni får genomlida min debut som innebandyspelare i HD om några dagar.

Mitt första träningspass kommer också att publiceras i videoform om några dagar. Det är nämligen inget enkelt arbete att klippa ihop över 60 minuter inspelat material, så ni får ha lite tålamod där.

Men nu är jag alltså hemma igen, och jag tror att utslaget på en kväll så har jag klarat av ungefär samma slags pass i dag som i går, utan kolapps. Jag har precis hämtat ut en kartong med pulver av både det ena och det andra som ska se till att jag inte tynar bort under min semester. Så en hink av vad det nu än är jag ska få i mig ska jag väl kunna tröka ner.

Vi kör på det. 
I morgon ska jag sköta träningen hemifrån, så då kan jag berätta mer om hur upplägget på det här projektet.

Ha det tills dess.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: