...

Adjö

Kategori: Allmänt

Då så. Semestern är över, jag är lite tröttare och förhoppningsvis i lite bättre form än i början av månaden. Det känns lite surealistiskt att månaden faktiskt har gått, och att jag inte brutit ihop totalt. Hur det har varit har jag försökt förmedla så gott det bara har varit möjligt. Därför vet ni att det var jobbigt, om ni nu trodde något annat.
Men, jag står som sagt relativt hel och ren på andra sidan, och det finns en hel del att tacka för just detta. 
Försök hålla ut medan jag gör mitt bästa för att räkna upp er alla, för på ett sätt eller ett annat så tror och hoppas jag att du är en av dem.

Först ut, att det här projektet över huvud taget fick luft att flyga är tack vare bland andra Johan Blomster. Om en anledning är noblare än någon annan vet jag inte, men vare sig det var för gemene mans intresse eller för ditt eget höga nöjes skull, tack.

Under flera av mina träningstimmar, och fler när jag inte varit med dem, har jag även haft tre andra följeslagare som varit absolut avgörande för projektets välmående. Alfred Mårtensson, Elias Sigurdsson och Robin Wikingsson har slitit hårt för att ge er den visuella del som lyft bloggen till en nivå jag själv inte hade kunnat hoppas på att nå. Ni har även varit ett väldigt stort stöd på plats, alla tre. Tack!

Väl i gymmet, i spåret, under den hemska uppvärmningen eller vid innebandyplanen har det även stått en annan kille som sett till att jag inte helt och hållet skulle bryta ihop, mentalt och fysiskt. Patric Larsson har nästan uteslutande stått jämte under träningarna och guidat så väl som puschat mig hela vägen hem. Utan din hjälp hade jag alldeles säkerligen fortfarande stått och förvirrat tittat på hantlarna och undrat över vilken nytta de möjligtvis skulle kunna göra. Tack! 

Så, till de som i högst grad fått stå ut med mitt flåsande, stånkande och kvidande. För att inte tala om mitt högst undermåliga innebandyspel. Mina träningskamrater. Jag vill inte ens gissa hur många burpees jag står ansvarig för. Men, förutom att ni stått ut med mig har ni även hjälpt mig igenom något som jag omöjligt hade klarat utan er. Om jag såg låg på golvet i gymmet, på fotbollsplanen eller i Tinghallen så lyfte ni upp mig igen. Det är ungefär här som jag börjar låta onödigt blödig, men må så vara. Mer än något annat fick ni mig att känna mig som en i gruppen, att jag hörde hemma och hade en plats bland er. För det kan jag inte tacka er nog. Om vi tar oss förbi det faktum att någon helt otränad, under 28 dagar, ska försöka träna som en hockeyspelare kan vara tufft, kan det vara skrämmande nog att under 28 dagar, som en en tanig lite näsduksfärgad parvel, bara vandra in och sätta sig i ett omklädningsrum med hockeyspelare. Detta gjorde ni snabbt till ett ickeexisterande problem, vilket i sin tur tog tag i det andra problemet. Tack, både till er jag fick lära känna under fyra veckor och till er jag fick stifta bekantskap med de sista dagarna av min tid med er. Förhoppningsvis har jag om inte annat lärt er att uppskatta lugnet som nu kommer igen när jag tar mina gällt gula sympadojor och återgår till mitt arbete.

Läser ni detta och inte blivit nämnda ännu faller ni rent naturligt in i den sista kategorin av de jag vill tacka. Ni som följt mig, som läst vad jag skrivit, som tittat på vad Alfred, Elias och Robin har filmat och som på ett sätt eller ett annat integrerat med oss och önskat oss välgång. De flesta morgnar har det varit rätt tufft att resa sig ur sängen, för att inte tala om att åka till träningarna. Just detta har blivit mycket lättare när man läst någon av alla era lyckönskningar på twitter, eller fått en ryggdunk och ett skratt när vi sets öga mot öga. 

Från mina sida hoppas jag bara att också ni har fått ut något av detta. Anledningen till att jag utsatt mig själv för det ni läst om här under min lediga tid var för kärleken till vår föreningen, vilket i förlängningen också blir till er. Jag ska inte sticka under stol med att det var för min egen skull också, men framför allt annat ville vi som dragit detta projekt framåt att ni skulle få känna er som en del av laget under så stor del av sommaren som möjligt. Inte bara till hösten, när ni själva kan vara på plats visa ert stöd.

Så ett stort tack till er också.

Och i och med att detta mitt sista inlägg här börjar ta slut, har denna blogg också uppfyllt sitt syfte och kommer därför inte längre att uppdateras. I alla fall inte med regelbundna inlägg från A-lagets träningar. Ni kan var lugna, vi kommer fortsätta att bevaka laget med de så uppskattade videoinslagen, varav några säkert kommer upp här, och jag kommer att genomföra mitt sista test i sinom tid, men detta med framförallt taif.nu som bas. Bloggen kommer dock som sagt att finnas kvar, skulle ni känna suget att gå in och återuppleva mina plågor på nytt. 

Så, tack igen. Jag hoppas att vi ses på marknaden i morgon, i hallen lagom till ispremiären och under hösten, vintern och våren. Säg bara till om ni vill åt något träningstips så ska jag ge er Patrics nummer.

Owesson

Kategori: Allmänt

Jag vet att jag inte skulle skriva något i dag, så nu när jag i alla fall gör det håller jag mig väldigt kort.
Vårt TAIFtv-crew har verkligen grävt ner sig och jobbat benhårt, så videon med Owe kommer redan nu.
Så, enjoy.
 

Avslut

Kategori: Allmänt

Det var nästan så att jag blev lite gråtmild när Rockan ställde sig upp och började högläsa från ett diplom han sedan lämnade över till mig. Ett halsband med diverse återhämtningsprodukter och en väldans vacker träningsdagbok fick jag också tilldelat mig. Detta från hela laget. 
För er som läser här, tack så hemskt mycket.
Men jag återkommer till alla tack och hej på söndag när jag faktiskt har avslutat mina 28 dagar av träning. I dag summerar jag bara lite kort det sista passet med laget, och så tar vi resten på söndag som sagt. 

 

”För uppvisad vilja samt ambition i kombination med ett stålpsyke har du under 28 dagar krigat dig fram tillsammans med oss i Sveriges vackraste förening. Du har visar att uppvärmning faktiskt är en träningsform och att trägen vinner.”

Jag ska villigt erkänna att jag kanske inte tog ut mig riktigt lika mycket i dag som jag gjort tidigare pass. Jag skyller det på en kombination av trassligt knä, att jag nostalgiskt vandrade runt och inspekterade vartenda liten hantel i gymmet, och då det var ett så kallat beachpass i dag. Överkroppsfokusering. Och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra alltid. 
Allt detta var Netterberg inte sen att påpeka, ett antal gånger. Och han hade nog tyvärr helst rätt. Framförallt när jag skulle sätta i mig en av de där chokladkakorna jag fick i mitt halsband.
”Men, de där ska man ju äta när man har tränat”. Touche.
Innebandymatchen hoppade jag också över och agerade istället tidtagare. Allt för att hoppet om en match på måndag ska hålla sig vid liv.

Vi hade besök på träningen i går som jag kanske sagt. TV4 var det som kom på besök, och resultatet kan ni se nedan.
Vårt eget excellenta TV-team var på plats i dag. Owe stod under bevakning och levererade naturligtvis, både som intervjuobjekt och som lekledare. Utmaning två mellan mig och OEL stod i dag. En spännande kamp naturligtvis. Ålle kunde dra i väg och vinna hela baletten, jag kunde bara kvittera. Resultatet hittar ni här snart.

http://www.tv4play.se/program/nyheterna-v%C3%A4xj%C3%B6?video_id=2407332&utm_medium=sharing&utm_source=permalink&utm_campaign=tv4play.se&starttime=63

Visdom

Kategori: Allmänt

Jag måste tyvärr inleda med tråkiga nyheter. Jag har, utan någon ond baktanke från min sida överhuvudtaget, vilselett er med felaktiga uppgifter. Därför känner jag mig nu tvingad att bryta in med en rättelse.
För någon vecka sedan skrev jag att Robin ”Rockan” Olsson agerade PT åt mig då han ådragit sig en släng av febern. Allt väl så långt. Men, då jag lämnade det vid detta lät jag er tro att det var ett gammalt vanligt virus som hoppat ner i Rockans hals. Så var det ju i själva verket inte alls. 
Nej, istället hade han tidigare varit och dragit ut en trilskandes visdomstand, vilket i sin tur sedan gett honom febern. 
Så, skönt att ha den mycket pinsamma incidenten bakom sig. 

Tillbaka till Nelson Garden i dag, härligt nerkyld då isen är på gång att läggas. Det stod snabbt klart för mig att jag, medvetet eller omedvetet, inte tar ut mig själv riktigt lika mycket när jag tränar ensam på gymmet som när jag är med resten av laget.
Hur kom det sig då att detta stod så klart? Då det var svinjobbigt att träna i dag. Som vore det dag ett åter igen. Tack och lov hade jag ett fullt legitimt skäl att ta några mindre pauser, ett skäl jag kommer upplysa er om i morgon.  

Många nya ansikten på träningen i dag, liksom några trevliga återseenden. Framförallt de två gentlemännen Oscar Holst och Pontus Netterberg. Pontus var med första veckorna under min träning, men har varit hemmavid i Jönköping den senaste tiden.
Han fick för första gången glädjen att se mig ta mig de två varven runt fotbollsplanen i den inledande uppvärmningen. Ni ser vilka framsteg träningen ger. 
Oscar har jag stött på tidigare, men inte i träning. Jag fick därför se honom in action för första gången i dag. Precis som det omvända. Jag vågar nog påstå att vi delade en beundran för varandras prestationer i gymmet. Starkt!

Vi delade lite träningstips och diskuterade under stor uppsluppenhet och nyfikenhet teknik gällande armböj med klapp. Ett teoretiskt utbyte vi sedan också omsatte i praktiken. Som ni kommer att märka tog mina pointers skruv ordentligt då han fick upp ett ordentligt tempo.
Hans däremot, ja... ni får avgöra själva hur bra ni tyckte dem var genom mitt resultat.

Sista dagen med laget i morgon föresten. Vi kommer naturligtvis att filma eländet, så väl som Filip Owesson. Vem inte alls är något elände. Spotta gärna ur er frågor jag kan pressa honom med.

I morgon är det även omgång två i min kamp mot OEL. Owe har även här en stor roll att spela, som lekledare och domare. Lär bli riktigt hårigt.

Funderingar

Kategori: Allmänt

Jag har funderat i dag. Jag har funderat på väldigt mycket. Ge mig svar.

Först. Ponera följande. Ni har aldrig aktiverat er tidigare, inte sedan ni var kortare än era knän. Helt plötsligt, ut i det blå, tokkör ni i en månads tid. Gym, springa, innebandy, you name it. Allt detta under semestern.
Arbeter närmar sig dock, och helt plötsligt startat livet igen. Gällande träning, vad göra?
Fortsätter man att träna sex dagar i veckan (nej), eller vad gör man? Vad skulle ni göra?
Svara mig!

-----------------------------------------------------------------------------------

Varför finns det bara ett konkurrensverk?

-----------------------------------------------------------------------------------

Mina benhinnor har trilskats med mig, som ni kanske vet. Jag har säkert gnällt över dem tidigare. Dåliga skor har varit en del av problemet har jag blivit meddelad av ett antal olika parter. ”Köp nya” säger dem, ”Köp nya”. Nu köpte jag nya. Försäljaren var väldigt duktig på det han gjorde dessutom. Han lyckades kränga både extra sulor, strumpor och ett par väldigt elastiska kalsonger. Det måste man tydligen ha om man springer. Annars kunde man få skavsår på ställen man inte vill ha skavsår på. Att jag klarat mig innan, flax!
De var i vilket fall gula. Väldigt gula. Vad tycker ni? Om skorna alltså.

-----------------------------------------------------------------------------------

Om du binder fast en smörad brödskiva på ryggen av en katt, med smöret upp, och släpper den från bordshöjd. Hur landar den?

-----------------------------------------------------------------------------------

Jag har fått en telefondiagnos idag, angående mitt vänstra knä. Ni har säkert sett mig gnälla lite över det också? Överbelastning sa massör-Anna i andra ändan. Därför får jag inte börja på det knät speciellt mycket, vilket betyder att jag enkom tränar överkroppen. Fortsätter det så här och vi ser på saken högst optimistisk kommer jag att tippa över snart.

-----------------------------------------------------------------------------------

Varför ligger Västerbotten längs ostkusten?

-----------------------------------------------------------------------------------

Jag nöjer mig nog där. Den enda fråga jag tänker bry mitt huvud om mer i kväll är hur länge jag ska ligga kvar i soffan innan jag förflyttar mig till sängen. Svårt.

Fantastiskt

Kategori: Allmänt

Det finns mycket att se fram emot denna veckan. Jag tänker lista alla dessa fantastiska saker, utan inbördes ordning. Ni kan sedan rösta vilken av sagda saker ni tycker är mest fantastiska och så kommer jag sedan att publicera resultatet här på bloggen.
Eller så gör vi inte det, utan ni läser bara om ni nu känner för det. 

Fantastisk sak nummer 1: Vid denna veckas slut är träningen över. Jag kommer kunna gå tillbaka till ett vad jag från och med nu kommer kalla ett normalt liv med en normal mängd fysisk aktivitet.

Fantastisk sak nummer 2: Jag fyller år, på lördag. Känn er hjärtligt välkomna att gratulera mig och skicka presenter. Vill ni kan jag publicera en lista med förslag på sådana.

Fantastisk sak nummer 3: Räkna bort den sista lediga dagen och min sista träningsdag är på lördag, när jag fyller år. Tyckte det var värt att upprepa.

Det här börjar bli löjligt redan 4: Jag ska få revansch mot Oliver i denna veckas utmaning, en sportquiz efter vad jag förstår. Allt ligger i Owesson händer.

-----II----- 5: Jag får en grupp att träna med igen på torsdag. Det är i och för sig jobbigare att köra med dem då man har folk i ryggen som ligger på en konstant. Men då har man lite att skratta åt i alla fall

-----II----- 6: Det här kvalificerar inte riktigt, då det inträffar strax efter denna veckan och faktiskt inte alls är speciellt fantastiskt. På måndag. Då är det marknad som ni vet. Och det är marknadsinnebandy, för tredje året. Och jag ska vara med, för första året. Med Gröna Brigaden så klart.

Förhoppningsvis kan jag få mig knä fixat denna veckan också, eller diagnostiserat i alla fall. Det trilskas. Fortfarande.

Sjöa

Kategori: Allmänt

sjoa from TAIFtv on Vimeo.

En vecka kvar nu. Jag kan räkna dagarna på mina fingrar. Sex av fingrarna.
Ska inte skrivas speciellt mycket här, det finns ju så mycket annat att kolla på. Sjöa tillexempel. Jag utlovande ju honom redan i går, så jag förstår om ni är lite frustrerande att blivit undanhållna honom så länge. Så, här är han. I sin renaste form.

Nu vet jag att alla era frågor inte kom med, men det beror lite på vad det är för typ av fråga och framförallt vad man får för typ av svar. Så, nu vet ni det.

Tack

Kategori: Allmänt

Mycket biff på gymmet i dag, väldigt mycket. De verkar svärma till runt kvällssnåret på fredagar. Hade jag bara haft en stekspade att fäkta lite med hade det kanske gått lite lättare att ta sig fram. Anyways, det var inte kötträtter jag tänkte skriva om. Inte ens om träningen. För så kul är det inte att läsa om dag efter dag, eller hur? Jag tror faktiskt inte ens att läsandet över huvud taget är det roligaste här inne. Har jag fel? Jag själv tycker i alla fall inte det. Det absolut roligaste är videoklippen. Om det så är när jag åker på däng i godisätartävling eller att Lill-Jake förklarar vad ett bankkonto är.

Nu är det ju så här, dessa videoklippen produceras inte av sig själva. Och det är absolut inte jag som gör dem. Det finns nämligen två killar som lägger ner delar av sin semester på det här projektet de också. Tyvärr står de bakom kameran, till skillnad från mig (också tyvärr), så de får inte lika mycket uppskattning för sitt arbete. De är nog själva rätt nöjda med att stå just bakom kameran, men det betyder inte att de inte kan få lite uppskattning för det.

Jag skulle därför bara vilja ge dem just detta, uppskattning. Alfred Mårtensson och Elias Sigurdsson, tack. Det är definitivt att ta i om jag säger att blogg, twitterkonto och annat sammankopplat blivit en jättegrej. Det trillar på och jag tror att det är många trogna supportrar där ute som är inne och läser här ibland. Träningen i sig har definitivt blivit något som gynnar mig mer än vad de roar er tror jag. Jag är dock minst lika säker på att ni hade varit desto färre som läser om det bara var mina texter ni hade att tugga i er. 

Visst är det videorna man räknar ner till, ser fram emot? Dessa planerar, filmar, granskar, klipper, bearbetar och publicerar Alfred och Elias. Och det tar tid vill jag lova. Jag vill dessutom påstå att de har tagit enorma framsteg i kvalité sedan de började, bara för någon månad sedan, till i dag. Imponerande, minst sagt. 

Innan jag glömmer det ska jag slänga in ett tack till Robin Wikingsson också för detsamma, han har hoppat in och hjälpt till han också. Men han arbetar främst med andra, högst intressanta saker som ni förhoppningsvis kommer att få ta del av snart.

Så, tack till er. Utan er kunde jag lika gärna lagt ner och saken hade inte intresserat speciellt många.

I morgon kommer det antagligen en ny video föresten, med Sjöa.

Nemesis

Kategori: Allmänt

Utmaningen from TAIFtv on Vimeo.

Är det något jag alltid har velat ha så är det en ärkefiende, en nemesis. Jag vet inte riktigt varför, men det känns skönt att ha någon eller något man kan dumpa allt hemskt man bär på över. Allt det svarta i en. Jag tror dessutom det är något man kan hämta mycket motivation ifrån, att det skulle kunna hjälpa mig i träningen. Tänk att visualisera sin nemesis framför sig i löparspåret. Jag springer för att slå armarna om benen på honom eller henne och få dem att dåna i backen. Kablaow!
Plus att det låter bra, att ha en nemesis.
Det behöver inte vara någon superskurk. Ingen Lex Luthor eller Dr Doom, för er bättre pålästa. Jag skulle nöja mig med Jerry Seinfelds Newman. 
Men, tyvärr har jag aldrig riktigt hittat någon. 

Kanske har jag dock funnit en idag i överläkaren Anders Willstedt, som live i radion i morse hade mage att kalla vårt lilla projekt för ”En kul dumhet”. Som i etern konstaterar att jag inte kommer kunna kalla mig för en elitidrottsman efter 28 dagar. Den fräckheten!

... Nä, det funkar inte. Detta är något jag pressar fram. En nemesis måste komma sig naturligt. Jag gillade Anders, han verkade vara en väldigt trevlig och kunnig överläkare.
Jag vet faktiskt inte själv om jag någon gång sagt att jag tänkt mig bli en elitidrottsman. Speciellt inte efter 28 dagar. Soffpotatis hade de rätt i dock.

Dessutom, om vi ska vara brutalt ärliga, har jag än i dag fortfarande inte tränat som en elitidrottsman. Att säga att jag gör det är en förolämpning mot alla som bär det epitetet. Totalt, i gymmet, genomför jag nog en tredjedel av de övningar som spelarna tar sig för. När det handlar om något med fokus på en mängd repetitioner lyfter jag nog vikter som är hälften så lätta som restens. När det kommer till tunga lyft är jag nog nere på en tredjedel i vissa fall. Mer mäktar jag inte med. Varken på ett kropsligt eller själsligt plan, tror jag?

Lyssnar man på hela intervjun med Anders hör man honom dock säga att man kommer rätt långt på en månad. Man blir ingen elitidrottsman måhända, men kanske en glad motionär av hyggliga mått?

Faktum är, trots avrådan från överläkare, att jag skulle rekommendera den här träningsmodellen till er allihop som känner att ni behöver komma igång. Allt ni behöver är ett A-lag i valfri lagsport som opererar på en hyfsat hög nivå (förslagsvis hockey), ett tv-team som dokumenterar saken, tid att lägga på den träning, kost och vila som behövs och någonstans att publicera och behandla det du håller på med så att det blir stört omöjligt att lägga av utan att göra dig själv till åtlöje, nu rakt ut i offentligheten.
Jag lovar, det funkar. 

Så, till videon. Nu har ni säkerligen redan sett den och det finns det ju inte så mycket att säga. Jag är stor nog att nu i efterhand kunna dra tillbaka eventuella ursäkter så som felaktigt längd eller utformning på godissnöret. Jag fick stryk, fare and square. Tynger mig att jag lyckades utnyttja det tidiga försprång jag skaffade mig dock.
Det blir som ”Owe” säger revansch nästa vecka, då i en sport/TAIF-quiz. Mycket som står på spel där förutom den eventuella kvitteringen. 
Ponera följande: jag vinner! Hur gör vi då? Vi kom igång väldigt sent med de här utmaningarna, och eftersom det heter ”veckans utmaning”, och det bara är en vecka kvar av min träning, kan det ju sluta oavgjort. Inget klockrent upplägg detta, så här i efterhand. Så, vad göra?
Ingen aning, men vi löser det. Jag såg revolverskytte som ett förslag i min twitterfeed tidigare, det vore kanske något? Eller nocker, vad nu det var. 
Föresten, Lill-Jake som ny Jihde? Kom ihåg var ni läste det först.

Är det så att ni missade P4 Kronobergs reportage från tisdagens träning kan ni lyssna på den HÄR!
Där kommer ni även åt Anders kommentarer i saken.

Gotland

Kategori: Allmänt

Kort inlägg i dag. Träning och fotboll kom i vägen. 
Det var som jag tidigare nämnt Niklas ”Sjöa” Sjöströms tur att bli utsatt för den alltid hårda men ärliga kameran i dag. Han skötte sig ypperligt, trots alla distraktioner. Just intervjufasen har nämligen blivit väldigt populär och drar ofta till sig en större publik. Sjöa hade nog störst hittills och fick definitivt känna av trycket. Ständiga försök till att få honom ur balans. Om det så var underliga utrop ingen förstod innebörden in eller små hockeytejpsbollar med Sjöas huvud som mål. Han stod dock stadigt, vilket ni kommer att få se om några dagar.

Det har skjutits på framtiden, men i dag höll vi även deltävling ett i utmaningarna mig och OEL emellan. Jag ska inte avslöja något resultat ännu, det får ni se för er själva. Också det i dagar. Uppföljning blir det nästa vecka, då under Filip ”Owe” Owessons ledning. Högintressant.

Då flera av spelarna åker iväg till Gotland för att hålla i ett hockeyläger på torsdag, där de kommer att stanna i dagarna sex, så blir det inga fler gemensamma träningar för min del denna och halva nästa vecka. Därför blir det inte heller några fler videoinspelningar förrän slutet av nästa vecka. Det kommer inlägg här ändå, och videorna vi spelade in i dag dyker upp, så oroa er inte.

Felet

Kategori: Allmänt

Jag har listat ut vad som är problemet. Mina lediga söndagar. Måndagarna är hemska, och det måste bero på mina lediga söndagar. Hade jag inte haft den där lediga dagen hade inte måndagarna varit så djävulusiskt sviniga. Vet inte om jag vill bli av med den dock. Dilemma detta.

Tredje veckan igång. Jag lyfter tungt som vanligt, testar lite nya övningar och fortsätter att underprestera i innebandyn. Just innebandyn har gått verkligen utför. Jag har nog inte blivit sämre, då det antagligen inte är möjligt. Men de två vinsterna jag var med och drog in  vecka ett är sedan dess utbytta mot nederlag. Jag måste göra något åt detta. Förslag? 

Då spelarna har en veckas semester att plocka ut när de vill kommer spelarna och går lite hejsan svejsan. Rasmus ”Agge” Johansson är bara halvny, då han var med en del första veckan också. Träningen efter träning vinner han tävlingen svettigast t-shirt. Känns kanske inte spontant som något man borde sträva efter att vinna, men... det borde man visst. Han kör som en tok, det är därför. Som jag har berättat tidigare delas det ut ett straff i burpees till förlorarna i innebandyn. Då Agge tillhör det äldre laget, liksom jag, har han fått göra en del sådana den senaste tiden. Men, det finns nog ingen som verkar så sugen på att gå ner för att sedan skutta upp igen som han. Innan straffet blivit utdelat har han satt igång. Ungefär samtidigt som jag börjar få gamnacke och stöna.

Filip ”Owe” Owesson har varit med nästan hela tiden men har tagit det lite lugnt tidigare på grund av en trasslig hals. Nu är han igång igen dock, mannen som har blivit något av min personliga slavdrivare närhelst tränar-Patric vänder bort blicken. Han föregår dock med gott exempel, annat kan man inte säga. Om inte Pappa Olsson håller igång trupperna är det Owe som kör. När detta händer verkar det som att övningarna håller på lite längre än annars. Han hittar alltid några extra sekunder att lägga på, eller extra kila. Gärna under magövningarna. Han var dessutom tillbaka som utespelare på innebandyn i dag. En stark insats får jag erkänna, trots att han tillhör motståndarlaget. 

Kevin Ekman-Larsson är med och kör nu också, både förra och denna veckan. Då jag inte kan mäta mig med spelarna på många sätt är längd egentligen det enda jag har att komma med. Och just Kevin tror jag faktiskt att jag är längre än, vilket känns bra. Att han sen lyfter ett större antal kilo tyngre än mig och är allmänt mer vältränad tycker jag inte vi behöver lägga riktigt lika mycket vikt vid. Han verkar också ha en tendens att hamna i kedjan som möter min under innebandyn. Jag verkar också ha en tendens att hamna i hans farvatten när han drar iväg på plan, eller fladdra som en grässtrå i vinden när jag ska försöker markera honom och får en liten puff.

Finns betydligt fler som är med och tränar naturligtvis, och jag ska se om jag kan återkomma till dem senare. I övrigt kan jag informera att Niklas ”Sjöa” Sjöström blir nästa offer i vår jakt på spelarna under deras sommarträning. Han har själv varit väldigt aktiv när det gäller frågor till sina lagkamrater under deras intervjuer. Därför förväntar jag mig ett stort antal frågor i retur. Skicka dem här som en kommentar, eller på twitter.

 Här har ni min plats i omklädningsrummet de två senaste veckorna. Inget dumt nummer man blivit tilldelat. Stor historia där. Stora förpliktelser.

Hälften

Kategori: TAIFtv

Willmans löfte from TAIFtv on Vimeo.

Alla som känner mig skulle säga att jag är en pessimist före motsatsen. Därför vore det rätt lätt att tro att jag nu skulle resonera enligt följande: ”Ååå, lika mycket kvar”. Och visst, det gör jag nog också. Men för ovanlighetens skull ser jag ändå lite positivt på saken också. Jag har faktiskt klarat av två veckor. Även om det nu är två kvar, så är hälften gjort.TAIF 

Det blir ett fylligare inlägg i morgon, om lite nya karaktärer som dök upp i förra veckan, och kanske några som dyker upp under denna? I kväll får ni nöja er med ett Rasmus Willman-kollage. Med lite ”Sjöa” och Tinggren insprängt. Inte så illa det föresten.

Försening

Kategori: Allmänt

Ja, vad finns det att säga? Två veckor har snart gått och jag måste ändå säga att det här med träning har fallit in som någon sorts rutin. Lättare när man inte har ett jobb att spendera nio av dagens timmar på, så klart, men ändå. Det trodde jag inte.
Det är inte lätt, men jag trodde att det skulle ta emot betydligt mer att ta sig till hallen varje dag än vad det faktiskt gör. Det som fortfarande är svinjobbigt är allt som har med konditionen att göra. Alltså springa, cykla, till och med uppvärmningen. De tunga lyften är på något sätt hanterbart. Man tar ut sig på ett skönare sätt. Intervaller på cyckel tillexempel, eller innebandyn, det är ren plåga.

Jag fick dessutom sköta mig relativt själv i dag, för första gången. Främst då jag kom för sent till träningen. Det var ingen som behagade tala om att vi startar en halvtimme tidigare på fredagar. En komplott enligt mig för att få ett flak öl till nästa veckans öllotteri, vilket man tydligen är skyldig vid försening. Killarna nekar.
Öllotteriet föresten. Ett totalt nederlag för egen del. Mest frustrerande var när styrelsens Johan Blomster med sambo valsade in och roffade åt sig 

Åter till träningen. Jag har alltid haft Patric eller någon annan spelare i hasorna tidigare, som sett till att jag alltid haft att göra. Inte i dag, förutom Owesson som aldrig tycks släppa mig med blicken. En overksam sekund och han är där. ”Hur många... (valfri övning) ska du göra?”, ”Gör tre till”. Effektivt helt klart.

Tack och lov har det tappra TAIFtv-gänget börjat släppa mig allt mer med blicken och riktar istället in sig på vissa utvalda spelare. Jacob ”Lill–Jake” Nilsson senast, som ni säkert såg, och Rasmus Willman i dag. Han sköter sig karln, och är lätt att intervjua. Ett klipp som kommer upp här i dagarna och där både snack och armhävningar säkerligen kommer med.

Tacksamt med era frågor föresten, det hjälper upp. Släng in några till om ni kommer på, antingen här eller på Twitter. Väldigt välkommet.

PT

Kategori: Allmänt

Jacob Nilsson from TAIFtv on Vimeo.

Tillbaka till gymmet i dag efter egen intervallöpning i går. Tränar-Patric hade fullt upp med annat i dag, så jag fick en något febrig Robin ”Rockan, Olle” Olsson som personlig tränare. Jag kan inte påstå att det var speciellt mycket lättare. Han introducerade mig för någon rackarns badboll jag skulle rulla runt på samtidigt som jag lyfte vikter. Hemskt.

Innebandy sen. Det gick helt klart bättre i början. Kanske inte för mig personligen, utan mer för mitt lags räkning. Nu när vi spelar tre mot tre ger min närvaro ett närmast hemskt påtagligt utslag. Detta resulterar i att vi, förlorarna, straffas med ett på plats bestämt antal burpees, eller järnet. Ju mer frustrerad stämning det varit mellan de båda lagen, desto högre antal burpees. Något som ändå verkar stegra med tiden. 55 blev det i dag.
Jag vet inte riktigt hur många jag faktiskt gjorde då jag mest såg svart där i slutet.

Som ni säkert redan har sett ovan så har vi tagit oss ett ordentligt samtal med Jacob ”Lill–Jake” Nilsson. Ni har redan fått se honom sjunga, så nu är det dags att vi talar lite allvar med honom. Spetsa öronen, jag har nämligen ingen mick att prata i. Nu är det i och för sig inte mig ni vill lyssna på, men ändå. Svamlar jag beror det på att intervjun sker direkt efter träningen. 

Njut, och fundera sedan fram några riktigt bra frågor till morgondagens intervju som troligtvis kommer att bli med Rasmus Willman eller Hannes Johansson. Kom igen, era frågor var de bästa.

Lotteri

Kategori: TAIFtv

Måns Hermansson from TAIFtv on Vimeo.

Egenträning i dag, och därför inte så mycket att rapportera om. Det trillade dock in några nya spelare i måndags. De har alla en vecka att plocka ut som de kan ta när de vill. Resten ska de vara på plats och träna. Kevin Ekman-Larsson och Rasmus Willman var två. En annan var Måns Hermansson, mannen med den mest imponerande skäggväxten i truppen.

Som jag förstår det så hade han rakat sig på morgonen när denna videon spelades in, så det behövs tydligen bara en eftermiddag för att det ska växa ut igen. Som sagt, imponerande. 

Här har ni ett kortare samtal med mannen i fråga efter tisdagens träning. Det blev inget snack om skägget, utan viktiga saker som innebandy och lotteri tog vid istället.

Skönsång

Kategori: Allmänt

Skönsång från Lill-Jake from TAIFtv on Vimeo.

I dag har vi börjat bevakningen av föreningens riktigt stjärnor. Inte mig alltså. När TAIFtvs filmteam är på plats så kommer vi från och med nu att välja ut en av spelarna, bevaka denne spelar under hela träningen och sedan dra av en intervju också. Ni är hjärtligt välkomna att komma med förslag på frågor som ni tycker behöver ställas. 
På fredag är det Netterbergs tur. 

I dag var det Lill-Jake som blev utsatt för kameramännens ständiga uppmärksamhet. Han skötte sig med bravur måste jag säga. En sann stjärna. Filmen kommer som vanligt upp om någon dag, men tills dess har jag ett litet extraklipp att bjuda på, som ni säkert redan kollat in här över.

När jag gjorde intervjun med Lill–Jake vid hans kontraktsskrivning fick jag denna sång sjungen för mig i telefonen. Detta var dock svårt att förmedla i textform, så ni får den här istället.

Om ni ändå vill veta lite om hur det går för mig så kan jag lugna er, det är precis lika tungt nu som tidigare. I dag tycker jag ändå att jag lyckades hänga med spelarna lite bättre än tidigare. Bortsätt från att jag inte får springa med dem längre, utan blir satt på en cykel istället. Något tjafs med benhinnorna tydligen. 

Har ändå väntat på denna första skadan, om man nu vill kalla detta för en skada. Känns som en form av initiationsrit jag nu tagit mig igenom. Man måste ha en krämpa att gnälla lite över.

Slipper gymmet i morgon. Det är skönt. Ska springa intervaller istället, vilket jag tydligen fortfarande fick göra. Det är inte lika roligt. Speciellt inte när jag vet att de andra har badminton på schemat.

PS. Såg nu att Lill–Jake är uppochner. Men det gör inget, han sjunger lika fint ändå. DS.

Intryck

Kategori: Allmänt

Första veckan avklarad, tre kvar.

Ni vet redan på ett ungefär hur det har gått, och vad jag har tyckt om saken. Så därför, bara en snabb sammanfattning. 

Det var jobbigt. Speciellt på måndagen. Jag fick spela innebandy. Det var svårt. 

Så, om jag nu istället ska berätta lite om de kamrater som jag har tränat med den senaste veckan. Från tisdagen och framåt har de varit rätt späckat med folk på plats, både från A-laget och juniorsidan. Främst till innebandymatcherna, som är en helt egen historia.

När det då kommer till träningen. Självklart insåg jag att de kör hårt. Att killarna är vältränade. Jag insåg nog inte riktigt hur hårt de kör och hur vältränade de är bara.
Nu har de förvisso sysselsatt sig med den här typen av självplågeri ett antal år, medan jag har pressat mig själv till att klara av samma sak i sex dagar, men det är ändå rätt imponerande. Speciellt eftersom flera av dem kommer till det dagliga tvåtimmarspasset efter en dag på jobbet, medan jag sitter och stönar över min träningsverk i soffan hela eftermiddagarna.

Jag ska också lägga till att jag är väldigt tacksam över att de har släppt in mig i deras träningsbubbla. De har varit högst stöttande, på ett grabbigt, hockeymässigt sätt. Flera av dem har jag stött på tidigare, andra har jag fortfarande inte fått tillfälle att stöta eller blöta några större frågeställningar med. Ett par intryck från några speciella individer kan jag dock lämna. 

Pappa Olsson, Robin, har verkligen levt upp till sitt namn än så länge. Dag ett av min träning var han visst och roade sig på annat höll, vilket gjorde att Niklas ”Sjöa” Sjöström tog tag i saker och ting. Sedan tisdagen är det dock Robin som går först. Snackar med alla, leder uppvärmning och ser till att alla är med och gör vad de ska under övningarna.
Medan jag står och kämpar med två vikter på fem kilo under rundan med kettlebells står han dessutom och pumpar på som en galning med de där små, svarta monstruösa sakerna.  

Nu säger jag inte att de andra inte tar i, för de kör precis lika hårt allihop, men det finns de hos vilka man ser tydligare på dem att de tar ut sig själva. Som ”Sjöa”. En rätt vanlig bild som mött mig är denna.

En karl i ljusblå t-shirt, keps bakochfram med armar som stockar lyfter skrot över huvudet. Detta högröd i ansiktet medan han tycks äta upp sin underläpp. Vilka han verkar ha flera av då det är något han gör upprepande gånger under veckan.
Samma man har dessutom en annan uppenbar egenskap. En sjuhelvetes tävlingsinstinkt. Något som framförallt blir väldigt uppenbart under just innebandymatcherna. 

Under dessa matcher är det nämligen ett generellt synsätt att de personer du alldeles nyss tränat och garvat med (tillexempel åt mig), som nu är en del av ditt motståndarlag, inte längre existerar i din bekantskapskrets. Detta gäller speciellt ”Sjöa”. Och spelar Jacob ”Lill-Jake” Nilsson i det andra laget är det speciellt uppenbart. Samma sak åt andra hållet. Jag ska inte bli för grafisk, men jag kan säga så mycket som att jag försöker hålla mig på motsatt sida planen när de är inne i samma byte. 

Där har också under dessa matcher visat sig att en av spelarna har en nu längre inte speciellt dold talang för en annan position än de han brukar spela på. Robin Olsson har varit en gigant i målet, en solklar kandidat till förstaspaden i höst om ni frågar mig. Detta utan att förringa OELs insatser i andra kassen. 

Så, där knöt jag ihop det rätt bra tycker jag.

Nu är det tre timmar tills dess att jag ska åka ner för starten på vecka två. Förhoppningsvis behandlar denna måndag mig lite vänligare än de senare. 

Tack på förhand för detta.

Egenträning

Kategori: Allmänt

Fredagskväll, denna kronprins av dagar och gyllene timme. Vad ska man göra? Grilla kanske, knäppa en öl? Sticka bort till en av polarna och bara hänga, äta skräpmat och ligga halvt nerhasad i soffan?
Nä, dra till gymmet, ta ut dig själv något makalöst och ligg sen bara hemma helt utpumpad. Nej just det, tryck sen i dig en massa mat också tills du knappt kan resa på dig, och så en proteindrink på det.

VAD GÖR NI MED MIG?

Förstår ni inte att själva offentligheten i det här projektet gör det helt omöjligt för mig att sluta upp med de här galenskaperna, öppna upp en, sen två, sen tre påsar chips och dra igenom Entourage på en helg.

Jag kan inte ens komma med något intressant att säga om det som är allra roligast att prata om, spelarna i A-laget, då jag tränade på egen hand i Växjö i dag. Det enda jag kan komma med är den gamla begagnade betraktelsen, att det är makalöst tråkigt att träna själv. Speciellt när du lallar runt i en lokal med muskelpaket vilka jag är helt säkra på fnyser inombords och sneglar på mig i förakt när de ser mig och mina femkilos vikter.
Bättre är det då att träna med Tingsryds A-lag nere i Nelson Garden. Det borde ni testa.

Vad mer kan jag säga som ens kan vara någorlunda intressant. Jag vet inte, jag kommer inte på något. Nästa vecka ska vi som sagt börja med mer av en fördjupning ner i spelarnas träning, med mig mer i periferin. Vad ska jag fråga? Vad vill ni veta? Hur ska vi göra? Förlag mottages tacksamt.

 

 
En bild för att bevisa för mig själv (och tränar-Patric) att jag faktiskt självmant gick till gymmet en fredagskväll för att träna. Att den sen är upp och ner, med två fingrar i vägen, och att man egentligen inte ser att det är jag, spelar mindre roll.

Innebandyn

Kategori: Allmänt

andra träningen from TAIFtv on Vimeo.

 

När det finns en massa videoklipp att tillgå är det väl bra mycket roligare att titta på dem än att läsa en massa trams om träning och kost ifrån mig. Jag kan ge er en liten snabb update kring vad det är ni ser på först bara.

Detta är andra dagens träning, tillika min innebandydebut. Då jag är hela 22 år fyllda tillhör jag en av de äldre i truppen, om man ska ta i och kalla mig för en del av den. Därför fick jag spela med tröjan på, inte för att man ser någon skillnad när jag tar av den, förutom att det ser ut som att jag har på mig en vit t-shirt. 

Jag var inte medveten om det själv, men det verkar som att OEL i rött, målisen jag försökte ta mig förbi gång efter annan, har fått micken på sig. Jag kan inte själv svara för allt han säger, det får han stå för själv. 
Det är även han som trycker upp lampa och mick i ansiktet på mig i slutet. Knivskarpa frågor.
Det är svårt att höra personer som står bakom kameran, vilket ni säkert märker, men av hans hans skjutjärnsjournalistiska frågor består i att trigga mig i att acceptera en utmaning från honom. Varv i löpspåret avskrevs snabbt, men något ska vi nog försöka oss på.
Har ni några förslag, skicka dem till mig på mitt twitterkonto: @28dagarsenare. Gärna något med mindre fysisk prestanda som krav på resultat. Äta godissnöre utan händer snabbast och hästskokastning är de förslag som finns än så länge. Kan ni toppa det?

Utöver detta. Jobbigt i dag med. Gymmet, kettlebells, innebandy. Gick inte lika bra i just innebandyn i dag. De båda lagen slogs länge och väl om mig vilket resulterade i att jag fick spela i båda laget. Jag var med och vann, tror jag, tillslut. Men mig egen insats ska inte omnämnas idag. Bedrövligt. Får träna lite med en garageport här hemma. Förvånad att tränare Owesson inte skicka upp mig på läktaren omgående.

Uttömningen

Kategori: Allmänt

Första träningen from TAIFtv on Vimeo.

Jag ska inte tråka ut er för mycket med vad jag gjort i träningsväg under dagen. Det var första dagen jag körde själv. Jag sprang intervaller. Det var jobbigt. Det om det.

Jag antar att ni tycker det är bra mycket roligare att titta på videon från min första träning. Är ni väldigt besvikna över att det inte var fler inslag från när jag ligger på alla fyra ute på gräsmattan så kan jag trösta er med att det finns många fler i vårt bibliotek av klipp. 

Så när det börjar närma sig slutet på de 28 dagarna och vi ska göra någon form av best off-video så kanske det blir mer av den varan. Inget för de känsligare tittarna.